En sedelärande liknelse för den som ville ha ännu klarare anvisningar om GBm

En kursdeltagare kom till mig och sade:
GBm är intressant. Men hur genomförs GBm i praktiken?
Jag svarade med en liknelse:

Det var en gång en människa som gick till en musikaffär:
– Jag vill köpa ett instrument med garanterat bra ljud, sade han till försäljaren.
– Vi säljer två slags instrument och dessutom i-pod. Endast i-podens ljud kan jag garantera helt. Ni trycker bara på knappen här och hör genast hur det låter. Vi lämnar skriftlig garanti. Men så har vi också gitarrer och fioler. Till gitarrer kan vi också lämna ett slags ljudgaranti, men till fioler finns inga garantier alls hur de kommer att låta.
– Hur är ljudgarantin för gitarrer?
– Ser ni dessa band på gitarrens hals? frågade försäljaren och fortsatte. Om man trycker ner en sträng mellan vissa band och samtidigt knäpper på strängarna med den andra handen får man alltid samma tonhöjd vid varje band. Under förutsättning förstås att strängarna är stämda och ni knäpper dem med samma styrka. Köper ni instrumentet kan vi stämma den åt er.
– Jag skulle nog vilja se på fioler också, sade köparen. Jag tycker att fiolens ljud har större förmåga att gripa tag i lyssnaren.
– Jag håller med om det, men vi kan inte på något sätt grantera att ni hittar de toner ni önskar. Som ni ser, har fiolens hals inga band, alltså inga märken där spelaren ska sätta sina fingrar för att få ett bestämt ljud.
– Hur ska jag då veta var jag ska sätta mina fingrar för att få rätt tonhöjd?
– Man får vägledning genom öronen, svarade försäljaren. Spelaren hör den ton som han för ögonblicket åstadkommer och flyttar sina fingrar nedåt eller uppåt för att få högre eller lägre ton. Fiolspelaren måste ha återkoppling från öronen hela tiden.
– Det är svårt, det där, svarade köparen. Gitarren verkar ha något slags ljudproduktionsgaranti  för  en som vill spela själv.
– Javisst, sade försäljaren, även en döv kan spela gitarr, bara han följer noter. Kan man kränga med kroppen och kan skrika så låter man stark.
Samspelet i GBm kan liknas vid fiolspelarens förmåga att låta de signaler som örat förmedlar från samtalspartnern styra sitt uttrycksmedel: sin röst, sitt minspel.

Vår historia förmäler inte vad kunden köpte.