Kan man använda GBm för att påverka enskilda värstingar i skolan?
De fem faser som konstituerar GBm har tillkommit för att hantera mobbning som en gruppföreteelse. Jag byggde den första metoden (1973)  på en tanke: att genom individuella samtal med gruppens medlemmar splittra gruppens enkla dynamik – deras perverterade nöje att mobba. I det individuella samtalet kommer mobbaren i kontakt med sin rädsla att själv bli utsatt för gruppens uteslutning eller våld – och undviker att delta i den sortens kraftspel.

Frågan är nu: kan man använda GBm för att hjälpa enskilda värstingar (strulungar, huliganer) dvs. när man inte har att göra med en grupp (vars minsta gemensamma nämnare löses upp)? Svaret är ja, om du kan finna en motpart i konflikt (eller ett offer) som du kan ta med i diskussionen – och om du först har övat dig på den enklare uppgiften att hantera gruppmobbning.

Detta råd kommer från erfarenheter i träning av rollspel vid terapeutisk medling vid mobbning som gruppvåld.  Även om deltagarna intellektuellt har förstått idén med konstruktiv okunnighet och vikten av att lyssna (och omedelbart förstärka minsta tecken i den misstänkte bråkmakarens tal som kan användas för att skapa en gemensam lösning) så behöver de blivande terapeutiska medlarna egna erfarenheter för att kunna tillämpa råd som rutiner. Och som sagt: dessa rutiner grundas genom den enklare uppgiften att tala med en medlem i en mobbningsgrupp.

En av GBm-användarna, specialpedagogen Marie Liljenbrand-Skog och jag har tillsammans publicerat en bok "Trollen spricker" där hon beskriver sin behandling av 8 mobbningsfall där värstingen (eller problemeleven), enligt kolleger som remitterade honom eller henne, var en enskild bråkmakare. Vi höll under den perioden hon hanterade dessa fall tät telefonkontakt där vi fann att vid behandling av grupper framkom erfarenheter som sedan kunde överföras vid behandling av enskilda bråkstakar.

(I den nämnda boken beskriver jag också ingående de klassamtal som resulterade i att jag fick namnen på dem som var inblandade i mobbning som var okänd för lärarna.)

Marie Liljenbrand beskriver GBm-greppet vid terapeutisk medling mellan läraren och klassen