Starten till en god skolatmosfär:
Skallbergssolans rektor berättar om resultat med GBm.
Följande bidrag av rektor Norling återges här i oredigetat skick:
Anti-mobbningsarbete på Skallbergsskolan
Skallbergsskolan är en F-6 skola i Västerås med ca 300 elever omfattande grundskola och särskola. Skolan har en bra blandning av elever där ca 20 procent kommer från något annat land.
Vi arbetar målmedvetet för att skapa en trygg skola där alla trivs och har möjlighet att göra bra prestationer. Det är ett ständigt pågående arbete. Konflikter förekommer. Det är omöjligt att undvika i vår verksamhet.
För ca två år sedan kom vi i kontakt med Anatol Pikas och hans idé om antimobbningsarbete. Det första resultatet blev att 3 lärare och en fritidspedagog deltog i en heldagskurs. De 4 hade först läst Anatols bok om GBm och även genomfört ett skriftligt förhör utarbetat av Anatol, vilket är en grund- förutsättning för att kunna ta till sig metoden.
De nyutbildade GBm:arna togs sig an några klasser på skolan för att se om de kunde upptäcka mobbning. Eleverna svarade på en enkät, som är konstruerad så att man på ett tydligt sätt får fram vilka elever som har problem. Resultatet blev att några namn kom upp i enkäterna och genast startade ett arbete med eleverna enligt Pikas gemensamt bekymmer metoden. Metoden bygger på att alla parter har ett bekymmer, även de som mobbar, vilket gör att ingen känner sig anklagad.
Resultatet blev mycket positivt. De mobbade eleverna kände att de fått ett bra stöd och var trygga.
Det här gjorde att vi fortsatte att utbilda personalen i GBm och nu har skolan 10st, inklusive rektor, som kan arbeta efter modellen.
Vi har bildat ett antimobbningsteam, som leds av rektor, och bedriver ett intensivt arbete i klasser från år 2 och uppåt. Skolan har blivit lugnare. Eleverna vet hur vi arbetar och de vet också att oavsett vad man gjort så blir ingen anklagad. Lösningen finns i metoden.
I år 6 har arbetet utvecklats till att eleverna löser problem på egen hand.
De kommer till sin lärare och informerar om sina problem och ber sedan att få försöka lösa dem själva. Ett mycket synligt resultat är att vi har de lugnaste år 6 klasserna på länge. Det här har utmynnat i en ytterligare dimension av metoden som vi kallar AKBM (Alla kan bli medlare). Vi lär eleverna tekniken.
Ett exempel på elevernas trygghet, i att vi löser de problem som uppstår tillsammans, är att en grupp i år 6 som sparkat fotboll på fel plats och då träffat en ruta, som gick sönder, självmant kommer till rektor och berättar vilka som var med och att de var beredda att ersätta rutan. Det har aldrig hänt tidigare.
Metoden är bra. Den kräver en stor insats under en vecka till 14 dagar när ett ”fall ”kommer upp. Ett efterarbete i form av uppföljning är också viktigt. Med tanke på den tid en mobbning kan ha pågått innan den upptäcks så är det här väl använd tid. Metoden i sig blir på ett sätt förebyggande genom att eleverna vet hur vi arbetar och själva hjälper till att lösa problem på egen hand eller ta hjälp av vuxna.
Lars-Olof Norling
Rektor Skallbergets skolor
Följande bidrag av rektor Norling återges här i oredigetat skick:
Anti-mobbningsarbete på Skallbergsskolan
Skallbergsskolan är en F-6 skola i Västerås med ca 300 elever omfattande grundskola och särskola. Skolan har en bra blandning av elever där ca 20 procent kommer från något annat land.
Vi arbetar målmedvetet för att skapa en trygg skola där alla trivs och har möjlighet att göra bra prestationer. Det är ett ständigt pågående arbete. Konflikter förekommer. Det är omöjligt att undvika i vår verksamhet.
För ca två år sedan kom vi i kontakt med Anatol Pikas och hans idé om antimobbningsarbete. Det första resultatet blev att 3 lärare och en fritidspedagog deltog i en heldagskurs. De 4 hade först läst Anatols bok om GBm och även genomfört ett skriftligt förhör utarbetat av Anatol, vilket är en grund- förutsättning för att kunna ta till sig metoden.
De nyutbildade GBm:arna togs sig an några klasser på skolan för att se om de kunde upptäcka mobbning. Eleverna svarade på en enkät, som är konstruerad så att man på ett tydligt sätt får fram vilka elever som har problem. Resultatet blev att några namn kom upp i enkäterna och genast startade ett arbete med eleverna enligt Pikas gemensamt bekymmer metoden. Metoden bygger på att alla parter har ett bekymmer, även de som mobbar, vilket gör att ingen känner sig anklagad.
Resultatet blev mycket positivt. De mobbade eleverna kände att de fått ett bra stöd och var trygga.
Det här gjorde att vi fortsatte att utbilda personalen i GBm och nu har skolan 10st, inklusive rektor, som kan arbeta efter modellen.
Vi har bildat ett antimobbningsteam, som leds av rektor, och bedriver ett intensivt arbete i klasser från år 2 och uppåt. Skolan har blivit lugnare. Eleverna vet hur vi arbetar och de vet också att oavsett vad man gjort så blir ingen anklagad. Lösningen finns i metoden.
I år 6 har arbetet utvecklats till att eleverna löser problem på egen hand.
De kommer till sin lärare och informerar om sina problem och ber sedan att få försöka lösa dem själva. Ett mycket synligt resultat är att vi har de lugnaste år 6 klasserna på länge. Det här har utmynnat i en ytterligare dimension av metoden som vi kallar AKBM (Alla kan bli medlare). Vi lär eleverna tekniken.
Ett exempel på elevernas trygghet, i att vi löser de problem som uppstår tillsammans, är att en grupp i år 6 som sparkat fotboll på fel plats och då träffat en ruta, som gick sönder, självmant kommer till rektor och berättar vilka som var med och att de var beredda att ersätta rutan. Det har aldrig hänt tidigare.
Metoden är bra. Den kräver en stor insats under en vecka till 14 dagar när ett ”fall ”kommer upp. Ett efterarbete i form av uppföljning är också viktigt. Med tanke på den tid en mobbning kan ha pågått innan den upptäcks så är det här väl använd tid. Metoden i sig blir på ett sätt förebyggande genom att eleverna vet hur vi arbetar och själva hjälper till att lösa problem på egen hand eller ta hjälp av vuxna.
Lars-Olof Norling
Rektor Skallbergets skolor